lördag 2 maj 2009

Blogg D

En av de absolut mest essentiella grundstenarna i journalistiken är strävan efter objektivitet. Men jag ställer frågan om det är särskilt sunt med objektivitet, eller rättare sagt när medier säger sig vara objektiva. Jag tvivlar starkt på att någon människa någonsin kommer kunna skriva något objektivt. Jag ser inte världen på samma sätt som en annan, jag lägger vikt vid andra detaljer. Alla ser världen med sina ögon och med sina erfarenheter bakom sig. När en journalist skriver en artikel tänker han på att skriva objektivt, men kommer det någonsin att kunna bli objektivt när han ser genom sina egna ögon? Självklart är journalister mer eller mindre bra på att uttrycka sig utan att färga texten med sina åsikter, men kommer man någonsin att kunna skriva något helt objektivt. I en artikel blir man alltid tvungen att sålla mellan detaljer och synvinklar. Allt från vilka saker man väljer ut till hur man skriver dem beror på vem det är som skriver. Så är det rätt att påstå att något är objektivt när alla ser det på olika sätt?

Det här gäller läsaren också, läsaren betonar och lägger kanske större vikt vid andra stycken än vad journalisten menar. Här kommer jag in på det stora undantaget när det gäller journalisters strävan efter objektivitet - Kampanjjournalistik. Grenen där våra nyhetskällor istället mer eller mindre öppet propagerar för en sak. Propaganda är ett ord som ringer dåligt i mångas öron. Och med all rätt, en fri individ i ett demokratiskt samhälle skall ha rätt att själv bilda sig en åsikt av bra information från båda sidor. Men helgar ändamålet medlen? Om medierna till exempel lyckas påverka så att Dawit friges, är inte det bra?

/Zimon