Jag fastnade lite i det här med pressetiken. Egentligen hade jag tänkt kommentera i andras inlägg just nu, men efter några stycken så blev det ganska fristående och inte alls som en kommentar. Så jag tänkte fundera lite till över det där med pressetiken här istället.
En del av er kanske har uppmärksammat att jag även läser en kurs i filosofi. Kursen är minst sagt spännande och riktar in sig på olika aspekter av livets mening, enligt olika tänkare, kulturer, religioner och vanliga dödliga. Den första boken vi skulle läsa är skriven av en psykolog vid namn Jonathan Haidt. Mycket av hans tid ägnar han åt att försöka bli klok på sådan där moral som vi människor har. Om någon av er läsare har, liksom mig, svårt att sära på begreppen etik och moral kan jag bespara er en Wikipedia-sökning genom att berätta att etik är läran om moralen. Vart jag vill komma med det här är att han i sin bok nämner en intressant sak. Han beskriver i ett kapitel om det mänskliga och nödvändiga(!) med att skvallra. Han visar på forskning som säger att det är nödvändigt för så stora sociala grupper som vi lever i att skvallra. Att det hjälper oss att få en uppfattning även om människor vi inte har fått direkt kontakt med. För att ge ett enkelt exempel: Om en person har rykte om sig att utnyttja människor som han lär känna så har du en möjlighet att värja dig mot det om du har hört talas om det.
Jag finner det här väldigt intressant, särskilt om man funderar över pressetiken, och hur mycket man får "skvallra" i en tryckt tidning. Men ämnet är så otroligt mångsidigt. Jag har svårt att bli bekväm med tanken på att få se mördares ansikten i tidningen, jag skulle inte alls tycka om det om det visade sig vara en av mina vänner som blev uthängd. Risken är stor att media tar över bestraffandet i samhället, att media går ifrån sin roll som opartisk skildring av vad som faktiskt hände.
Men det finns naturligtvis en ljusare sida av saken, ur ett samhällsperspektiv, tänk om det lades till som ett tänkbart straff att hängas ut i media? Om, åtminstone i de extrema fallen där det är få spörsmål i vilket fall som helst, en domare skulle kunna döma en brottsling till att bli uthängd i media, hur skulle vårt samhälle se ut då?
Jag hoppas jag väckt lite tankar med inlägget som ni kan spinna vidare på, för det är då absolut något som jag kommer gå och fundera över. Men nu hejdar jag mig motvilligt från att skriva mer om saken, i alla fall just nu.
//Zimon
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Zimon,
Jag fastnade för dina funderinigar kring den mänsliga driften och lusten att skvallra. Jag tror att du (och Haidt) har helt rätt - och det kan ju konstateras att de första tidningarna såg dagens ljus bland annat utifrån den samhällsomvandling som gjorde att byar förvandlades till städer och att vi därmed inte längre kunde hålla koll på vår närhet via mun-mot-mun-skvaller! (Sedan var tidningarna självklart viktiga opinionsbildande och kommersiella organ också!) Som du skriver behöver jag helt enkelt ha koll på vilka personer i min omgivning det är klokt att vara på god fot med respektive hålla sig undan från ...
Problemet uppstår ju att mediernas spridning och genomslagskraft är så mycket större än den som muntlig kommunikation kan åstadkomma. Därmedblir också skadan så mycket större för den som blir föremål för skvaller. och till syvende och sist måste vi fråga oss om det främst är medierna som ska tillfredsställa vår skvallerlust, eller om vi kan försöka tillfredsställa det hemma i kvarteret och i vänkretsen?!
/Mia
Jag säger som Mia jag fastnade också för dina funderingar kring mänskliga driften och att skvallra. Jag tror också att det är en nödvändighet att skvallra vi människor är beroende av skvaller vad skulle vi annars prata om när vi ses=). Din fundering över vart gränsen går för skvaller i en tidning är intressant jag antar att uttrycket "Det beror på" passar in här...
//Emma Svahn
Skicka en kommentar